+
"du är ju min nu
du behöver inte imponera på mig längre
jag älskar dig redan"
men jag vill ju aldrig vara dålig för dig
du behöver inte imponera på mig längre
jag älskar dig redan"
men jag vill ju aldrig vara dålig för dig
+
is it still called
insomnia
if you dont
want
to sleep?
insomnia
if you dont
want
to sleep?
+
när man lämnar fönstret öppet
och det bara regnar in
om man går ensam ut i natten
och det bara vinglar till
+
jag skall dränka mig i weltschmerz inatt
bara för att jag kan
det är ju måndag trots allt
Jag slutade bry mig någon gång vintern 2009. Sedan har jag väll bara brytt mig mindre och mindre, eller snarare sruntat i och inte tagit åt mig. Förra sommaren förstod jag att det aldrig skulle gå att lösa, antagligen för att jag "saknar hjärnkapacitet till det, är känslokall, totalt ignorant och otacksam". Fast jag tror inte riktigt på det själv, eller? Eller så bryr jag mig inte längre, jag vet att jag är någonting bättre, fast kanske är det just det som är den där handen som ständigt drar mig ner. Min mamma sa att jag var på botten, så långt ner man bara kan komma. Tråkigt tänkte jag. Känslokall.
Nej, jag vill inte sluta klä mig i svart, jag kommer inte äta upp alla mat på tallriken, jag kommer äta ute på stan ibland, jag handlar kläder, jag umgås med mina kompisar efter skolan, jag vill sova hos min pojkvän jag vill vara ute om kvällarna, jag vill ha min dörr stängd och jag vill inte ha på mig shorts eller cykla till skolan.
Det handlar inte om hurvida jag saknar dig hela tiden, det är mer hur mycket bättre allting skulle vara om du var med.
Fast vänta, jo jag saknar dig hela tiden.
Du är exakt vad jag vill ha.
bara för att jag kan
det är ju måndag trots allt
Jag slutade bry mig någon gång vintern 2009. Sedan har jag väll bara brytt mig mindre och mindre, eller snarare sruntat i och inte tagit åt mig. Förra sommaren förstod jag att det aldrig skulle gå att lösa, antagligen för att jag "saknar hjärnkapacitet till det, är känslokall, totalt ignorant och otacksam". Fast jag tror inte riktigt på det själv, eller? Eller så bryr jag mig inte längre, jag vet att jag är någonting bättre, fast kanske är det just det som är den där handen som ständigt drar mig ner. Min mamma sa att jag var på botten, så långt ner man bara kan komma. Tråkigt tänkte jag. Känslokall.
Nej, jag vill inte sluta klä mig i svart, jag kommer inte äta upp alla mat på tallriken, jag kommer äta ute på stan ibland, jag handlar kläder, jag umgås med mina kompisar efter skolan, jag vill sova hos min pojkvän jag vill vara ute om kvällarna, jag vill ha min dörr stängd och jag vill inte ha på mig shorts eller cykla till skolan.
Det handlar inte om hurvida jag saknar dig hela tiden, det är mer hur mycket bättre allting skulle vara om du var med.
Fast vänta, jo jag saknar dig hela tiden.
Du är exakt vad jag vill ha.
