Det är svårt att hitta kraft såhär på morgonen, alla regndroppar som slår mot fönstret har gett mig huvudvärk. Det värker i hjärtat och jag hatar. Jag försökte att vara duktig igen, tänkte att det kan få vara bra ett litet tag. För i några veckor orkar man hålla ut och låtsas vara med i vardagen. I onödan, nu kan jag inte andas som vanligt igen.
Värst av allt var att jag bröt ihop i onödan, men jag har blivit så svag och känslig att jag inte klarar av det. Jag kan inte hantera situationen. Den bryter långsamt ned mig samtidigt som jag faller och drar med mig sådana som borde ha det så mycket bättre än såhär. Jag är förstörd, sådan fruktansvärd melankoli