Jag vet inte varför men kanske för att jag är så förbannat ful och jobbig.
Jag tycker om att ha kontroll, känna mig säker. Nu känns det som att jag inte har det, jag är orolig och har världens största klump i magen.
och bara för att jag känner just så, så känner jag mig ännu sämre, för jag borde egentligen inte. Det är bara en skitsak, någonting jag inte borde bry mig om, någonting jag egentligen inte ens skulle ha vetat om. en hemlighet
en väldigt dum hemlighet
jag är arg också, fattar inte vad jag har gjort dåligt för att behovet att söka sig till andra har växt fram.
jag vill strunta i det, jag klarar mig ändå inte utan dig så allt jag skall göra är att sluta prata om det
men det är så himla svårt att sluta tänka

och besviken, jag trodde jag var bra