det är jobbigt om kvällarna, när man är ensam och har hela natten framför sig.
det jag önskar mest av allt är att jag vore lite äldre med en egen lägenhet, så jag kunde bo med den jag älskar

känner mig bara svag hela tiden. Det känns som om hela världen är orättvis och ingenting egentligen är bra. kanske är det så det är

jag gråter om kvällarna. det känns så hemskt elakt att sätta andra i den situationen. det är också svårt att förklara att det är för att jag känner mig rutten rätt igenom, helkass och bara usel.